◊☼◊ SPINDELHÄXAN OCH DE FLYGANDE MARORNA ◊☼◊
Det knakar i Bergslagens skog långt bort från allt brus, det hörs skri från Pellegruvornas inre mörker och ur urbergets länge glömda portaler ner i djupet, ner i Gårdsskymningen och Urbanus grufva hörs vindslag från marornas vemodiga orkester. Det ruvas något. Har Spindelhäxan tappat vettet? Eller är det självaste marorna som är vettet? Det bryggs brygder där vid intets kant och i dess sump spås det spådom, det mantras tramparamsor, ramsor som blir en klagande sång, en melankolisk salighet av existensialistiska melodier. Hunden skäller och marorna för Spindelhäxan i en dans, en dans du är bjuden på. En revolution. En början eller möjligtvis ett tafatt försök att vilja något mer ur viljan att vilja berätta. Kom och gunga med oss en stund på vår jordkokla till rymdskepp. Spindelhäxan & de flygande marorna är progg!
